Det har gått nästan två år sedan jag gjorde mitt senaste inlägg. Att skriva intervjuer är roligt men tar tid, och när tiden är en bristvara blir det lätt att allt som inte är nödvändigt för stunden läggs litegrann åt sidan.

I dag var det dock dags att göra något åt formen. Det senaste året har amylagerman.se i princip varit en mall som jag inte haft tid att lära mig administrera. Eller ta bilder till. Så nu bytte jag till en mer rakt på sak-mall, en av de första som kom upp när jag sökte på ”blogg” inne på admin-sidorna. För trots att jag inte har uppdaterat bloggen på nästan två år får jag med jämna mellanrum brev från läsare. Ibland hinner jag inte svara på mejlen, vilket ger mig ett gräsligt dåligt samvete. Ofta är det frågor om jag kan hjälpa till att få ut en bok på Amazon, vilket jag inte kan. Däremot har jag intervjuat författare som vet allt om proceduren. Mitt förslag är därför att en läser intervjun med Helena Biehl eller intervjun med Nellie C  Lind som delar med sig av värdefulla tips, alternativt tar kontakt med en författare som redan säljer sina böcker på Amazon.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om att jag har hunnit läsa i sommar. Och att jag tänker ta upp de bästa ur boktraven: de där som jag önskar att jag fortfarande hade framför mig. Det första boktipset är Time Riders av Alex Scarrow: en ungdomsserie om tre ungdomar som räddas från var sin fasansfull död eftersom de ska rädda världen och historien. Just den här serien lyssnar jag på genom Storytel och är just nu i början av den sjätte boken. Det fina med den här bokserien är att den innehåller en precis lagom dos av referenser till annan populärkultur, en logik som är fullt trovärdig – en bedrift i sig då temat är tidsresor – och jag samtidigt får lära mig lite historia. Scarrow jobbade tydligen som dataspelsutvecklare förut, och det märks. Han bygger upp spänningen och persongalleriet både skickligt och varsamt.

Ett problem med serier – tycker jag – är att en ofta kan förutsäga vad som kommer att hända efter att ha läst en eller två böcker. Ibland är det en trygghet, men oftast får det mig att tappa sugen på att läsa vidare. Det är inte uteslutande serier som har det problemet heller förresten. Själva författarna kan ibland bli så duktiga/medvetna om vikten att bygga varumärke att de skriver allting likadant. Men hittills har Scarrow lyckats överraska mig i varje bok, och jag är djupt imponerad. Det är svårt att överraska vana läsare, särskilt oss bokslukare som kastat oss över varje bok som vi har sett sedan vi lärde oss att läsa. Vi har liksom knäckt koden. Vi plockar upp ledtrådarna utan att anstränga oss och sedan är upplevelsen förstörd. Så icke i den här serien. Scarrow är ärlig i sitt skrivande och språket okonstlat och direkt. Han låter berättelsen ta sin tid, utan att någonsin bli tråkig.

Jag lyssnar på Time riders på engelska. (Skådespelaren Trevor White gör för övrigt ett ypperligt jobb som ytterligare förhöjer lyssnarglädjen.) Därför vet jag inte hur svenska-översättningen är, eller hur böckerna skulle vara att läsa i pappersformat. Men jag tror att den här boken skulle vara utmärkt i skolan, förmodligen i högstadiet. Mina söner kommer också att lyssna på den här serien. De vet bara inte om det än.

Jag ger Time Riders av Alex Scarrow 5 guldpennor av fem möjliga.

Lästips 13-15 år: Bokserien Time riders av Alex Scarrow

Ett urval omslag från bokserien Time riders av Alex Scarrow.