Anna Gable har skrivit ungdomsromanen Ghosts, drugs and rock n’ roll. Hon jobbar även som egenutgivare, lektör och skrivcoach utöver att hon håller skrivkurser. Färre kanske vet att hon är en diplomerad hypnoscoach och även jobbar med mental träning för sport.

Vad handlar din första bok om?
– Min första bok är Ghosts, drugs and rock n’ roll. Den handlar om en rockstjärna som står på toppen av sin karriär när han tvingas träffa sin pappa som han inte sett på sju år. Det står tidigt klart att något mellan dem är fel, men hur fel förstår man inte på en gång. Den handlar också om en parallellhistoria i det viktorianska London, och hur historien verkar upprepa sig.

Den är ett drama i flera lager som vill säga två viktiga saker: droger löser inga problem hur djupa dessa än är, och döm inte en person efter dess grupptillhörighet: se alltid till individen. Jag gillar att jag fick in två viktiga saker i berättelsen trots att den är skriven som ren underhållning. Egentligen började den som en deckare som aldrig lyfte. När jag gjorde om en av karaktärerna exploderade det, men någon riktig deckare blev det aldrig även om det finns ond bråd död i boken nu också.

Hur gjorde du när du skrev boken?
– Jag kan inte skriva synopsis för då ledsnar jag, då vet jag ju hur det går. I stället får jag backa och fixa till efteråt om berättelsen inte sitter ihop helt. Jag skrev hela boken på tre och en halv månad när jag jobbade heltid och skift med långa resvägar. Sedan blev det en del redigeringsjobb, lektörsändringar och så vidare. Däremot körde jag aldrig fast. Allt var en stadig process.

Vilka är de vanligaste nybörjarmisstagen enligt dig?
– Jag har jobbat som lektör sedan 1996 och de vanliga nybörjarfelen är att författaren inte kan tillräckligt om perspektiv och gestaltning. Dessutom måste den som ska ge ut själv antingen verkligen kunna layout eller ta hjälp eftersom en dåligt layoutad text kan bli svårläst, trots att själva texten inte är det.

Många använder vänner som lovordar texten och undrar varför förlagen refuserar. Hade de använt en lektör hade de eliminerat en hel del fallgropar. Etablerade författare jobbar direkt med sin redaktör. Det är aldrig ett enmansjobb, inte ens för de som hållit på länge, och man ska ta proffshjälp. Sedan kan vänner vara bra för att de peppar och de kan vara sakkunniga, men de är inte lektörer.

Varför valde du att ge ut boken på ett eget förlag?
– Jag ville helt enkelt få ut boken snabbt, men jag har en plan för hur jag ska jobba vidare. Antagligen med en agent som nu är intresserad, så ett eget förlag är inte sista steget på något sätt.

Vilket har varit det hårdaste bakslaget?
– Jag tycker inte att jag har råkat ut för något direkt bakslag, men under en period blev det fel färg på omslaget. Det tog ohemult lång tid att fixa det och oj, vad jag tjatade – trots att POD-företaget också tyckte att det skulle ändras. Sen skulle jag få ersättning för de böcker som jag hade köpt ut med fel och då var det fel på inlagan istället, trots att jag använt samma mall som tidigare. Men det är ju bara att bita ihop och jobba på.

Vad skriver du på nu?
– Jag borde skriva på en kortare roman som agenturen vill ha, men jag är 100 sidor in i en fristående fortsättning av Ghosts och det är svårt att låta bli. Jag jobbar också på en novellsamling.

Hur jobbar du med marknadsföring?
– Jag försöker att jobba med en målgrupp i taget. Eftersom min huvudperson är rockstjärna så har jag lanserat den som ”rockroman” och stått på festivaler och sålt den bland annat. Man säljer bättre när man är ensam om att sälja böcker. Jag längtar också efter att kunna sälja två böcker i en serie, det ska bli skoj.

Vilka tre böcker – som du inte skrivit själv – vill du rekommendera till 1. barn, 2. yngre ungdomar och 3. äldre ungdomar?
– Jag har jättedålig kläm på barnböcker, men Astrid Lindgren håller alltid. För yngre ungdomar skulle jag rekommendera Laura Trenters deckare och för äldre ungdomar läser jag just nu själv med behållning Cirkeln och dess efterföljande delar. Triologin är välskriven och klart intressant även när det inte är som mest spännande. Berättelsen går aldrig på tomgång.

Varför är du själv verksam som just ungdomsförfattare?
– Jag hade ingen genre i huvudet när jag skrev, utan det var biblioteken som sorterade in mig som ungdomsförfattare. Men inte mig emot. Ungdomar läser mycket och många vuxna läser böcker för unga vuxna hellre än ren vuxenlitteratur, så det känns smickrande att få vara med där. Eftersom jag skrev först och fick en genre sedan känns det som att jag skriver med en äkta författarröst och det är viktigast. Ålder är för mig mer ett sinnestillstånd. Jag har kompisar som är mellan 18 och 80 och alla är lika härliga.

Anna Gable har skrivit Ghosts, drugs and rock 'n roll.

Anna Gable har skrivit Ghosts, drugs and rock ’n roll.                  Foto: Håkan Wester

Namn: Anna Gable 
Webbsida
www.zorf.se Där kan man även köpa Ghosts, drugs and rock n’ roll och provläsa de första 16 sidorna gratis.